Nödlånet i hamn

Med nödlånet från EU och IMF till Grekland på svindlande 1 000 miljarder kronor är det viktigt att Grekland nu börjar jobba med både utgifts & intäktssidan.

Effektiviteten måste öka inom den offentilga sektorn.
Men vem ska förmå grekerna att betala skatt?

Greklands ekonomiska kris har ställt eurosamarbetet inför svåra prövningar

Funderar över frukostmötet i veckan där två experter - Sandro Scocco, Wisco Analys och riksdagskollegan Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi - diskuterade frågor som:

- Kan en monetär union fungera utan en mera samordnad finanspolitik?

- Förebådar Grekland en kris för hela eurosamarbetet eller har eurozonen stärkts efter överenskommelsen den 25 mars?

- Vad händer härnäst i Irland, Italien, Portugal och Spanien?

Riksdagskollegan Pålsson - känd EMU motståndare - hävdade att eurosamarbetet är dömt att misslyckas och att Grekland inte borde ha beviljats inträde då landet inte mötte konvergenskraven.

Som varm anhängare av Europatanken är jag en stark förespårkare av valutasamarbetet. Riksdagskollegan Pålsson tar sin utgångspunkt i nationalekonomin. För mig är valutasamarbetet i första hand en politisk fråga. En valuta på en gemensam marknad. Att Greklands ekonomi är konkursmässig är inte enligt mitt menande eurons fel, utan beror på misskötta statsfinanser, generösa socialförsäkringsförmånerna som ex. gratis medicin och en urusel skattemoral bland rik som fattig.

I en slutsats kunde vi dock enas: Bästa sättet att hjälpa Grekland - utöver nödlånen från EU & IMF - är att konsumera i landet. Så semestra i Grekland i år!